top of page

Historik

 

Både i musikens och kristendomens historia har så genomgripande förändringar inträffat sedan Bachs tid att man måste häpna över att Matteuspassionen ännu efter två och ett halvt århundrade besitter en så märklig kraft att tränga in i lyssnaren och få honom eller henne att uppleva Jesu lidandesdrama som ett skeende här och nu. Hur Leipzigborna tog emot verket när de fick höra det i Långfredagens högmässa – första gången 1727 och därefter ytterligare åtminstone tre gånger fram till 1742 – vet vi inte mycket om, men somliga sägs ha tagit anstöt av musiken, eftersom särskilt ariorna gav opassande associationer till operans världslighet. Först hundra år senare började förståelsen för verkets värde att spridas sedan Felix Mendelssohn i den frambrytande romantikens historievurmande anda vågat sig på det djärva företaget att lyfta fram Matteuspassionen ur arkivens gömmor vid ett framförande av åtminstone väsentliga delar av verket i Berlin 1829.   Sedan Mendelssohns tid har sättet att gestalta musiken kommit att skifta i så många avseenden att man nästan måste tala om en rad olika Matteuspassioner. När verket första gången framfördes i Sverige – det skedde år 1890 under ledning av Andreas Hallén- var det en typisk 1800-talsversion, bl a i fråga om de mycket omfattande strykningarna, särskilt i andra avdelningen. Numera finns en helt annan beredskap att uppleva verket i dess helhet. Goda utgåvor av partituret har gjorts och forskarna har också tagit fram mycken kunskap om hur Bach måste ha tänkt sig att notbilden skulle omvandlas i klingande form.

Ändå måste varje dirigent ta självständig ställning till frågan hur långt han eller hon vill gå i riktning mot det uppförandepraktiskt och stilhistoriskt originaltrogna. Ända fram till detta utopiska mål kan ingen nå och ingen hävdar väl heller längre att det skulle vara det enda legitima idealet för ett framförande. Att Bachs väldiga passion förmår fängsla också nutida lyssnare beror i hög grad på dess dramaturgiska struktur som bygger på det kontrasterande samspelet mellan tre skilda textskikt: evangelisten Matteus två tusen år gamla berättelse interpunkteras hela tiden av dels en 1700-talsdiktares uttryck för en gripen människas reaktioner på det berättade, dels strofer ur den lutherska psalmtraditionen med vilka församlingen (via kören) formulerar sitt mottagande av det skakande budskapet.

   Förmedlingen av detta budskap är det centrala för Dan-Olof Stenlund, som under en lång följd av år bar upp passionstraditionen i Engelbrektskyrkan i Stockholm (den hade inletts 1923 av David Åhlén) och som 1978 började de årliga framförandena av Matteuspassionen i Malmö. Stenlund betraktar inte verket i första hand som ett enastående minnesmärke inom västerländsk musikkultur utan som levande, förkunnande kyrkomusik.

 

Folke Bohlin

Professor emeritus i Musikvetenskap
vid Lunds Universitet

(Ur Jubileumsutgåva 1978 – 2007)

bottom of page